Det är en gammal dröm att få ägna mer tid åt måleri och nu har jag fått den möjligheten. Det är magiskt. Sedan några månader hyr jag ateljéplats på Edsvik Konsthall i Sollentuna. Skrivandet pågår parallellt, men jag prioriterar måleriet och häromdagen gjorde jag en viktig upptäckt. Jag målar som jag skriver. Eller är det kanske tvärtom? Hur som helst befruktar de varandra.
I mitt senaste motiv har utgått från ett fotografi som jag tog i början av september. Minnet av den där kvällen är ljust och varmt, en sådan där bonuskväll när man har ställt in sig på att sommaren är över. Solen var på väg ner. Träden hade fortfarande gröna löv och tillsammans med vinden skapade de ett spännande skuggspel på husväggen.
Jag brukar dokumentera det jag målar, steg för steg. Mest för att det är roligt att se bilden växa fram och för att påminna mig om att det är en process. Det känns viktigt att ha tålamod och känna tillit, att det blir något till slut.
När jag tittade på bilden av det där skuggspelet som jag hade försökt återskapa blev jag överrumplad. Visst finns det något hotfullt och mystiskt i skuggorna? Inte alls det jag mindes från kvällen i september. Jag såg det först när jag ställde mig på avstånd. Med näsan nära duken var jag för upptagen med detaljerna på ytan.
Nu är det visserligen Halloween, men jag tror att det mystiska under ytan finns hos mig året runt. Min ”undertext” är mörk, även när jag skriver.
Vill du komma på vernissage?
I början av januari har vi som hyr ateljéplats på Edsvik en gemensam utställning. Vill du komma på vernissage? Kontakta mig så får du information när programmet är spikat.
Sugen på att läsa min skräcknovell?
Ladda ner och läs min e-novell ”Amanda skulle aldrig lukta hallon” (Mörkersdottirs förlag) om du törs. Den var tillräckligt läskig för att vinna första pris i förlagets novelltävling i våras.
.