Hur hanterar vi näthatet? Hur undviker vi att det återgår till det ”normala” när debatten har lagt sig?
Piratpartiets ordförande Anna Troberg föreslår ett förhållningssätt som har fungerat för henne – att möta näthatarna på deras egen bakgård och att hela tiden vara saklig, lugn och sansad. Låter det svårt?
”Jag beslutade mig också för att bemöta alla med någon sorts allmänmänsklig respekt, även när de kanske inte förtjänat det just där och då. Jag tror nämligen att det är när man minst förtjänar respekt som man behöver det allra mest.” (läs hela inlägget här >>)
Är inte det ett rätt sympatiskt sätt att se på sina medmänniskor, även de som beter sig som svin?
Det handlar om mentalisering, alltså förmåga att se sig själv utifrån och andra människor inifrån. De näthatare som söktes upp i Uppdrag granskning och fick frågan ”Hur tror du att hon kände sig när du hotade att våldta och döda henne?” svarade ”Njä, hon blev kanske ledsen. Men det var ju bara ord, bara facebook, jag menade inget egentligen …”
Är inte det ett tecken på dålig mentaliseringsförmåga, att inte kunna leva sig in i hur en annan människa reagerar på ett hot?
Forskning har visat att vår förmåga att mentalisera påverkar hur vi mår psykiskt och fysiskt, och det är när vi mår som sämst som vi har som svårast att mentalisera. Hur bryter man den onda cirkeln?
Per Wallrots Mentaliseringsboken är en fin och begriplig bok. Den innehåller fallbeskrivningar och övningsexempel som är lätta att ta till sig. Den borde vara obligatorisk läsning i skolor, på vårdinrättningar, för personal på arbetsförmedlingen, inom polisen och alla platser där människor behöver förstå varandra särskilt väl.
Wallrot menar att det finns ett samband mellan mentaliseringsförmåga och anknytningsmönster, alltså hur vi har präglats som barn och hur det har påverkat våra relationer som vuxna. Medvetenhet är ett första steg till förändring. Kanske är det väl optimistiskt att tro att en bok om mentalisering skulle påverka det utbredda näthatet, men att börja hos sig själv är en bra början.