Installationer är spännande. Ögonblicket som kräver att betraktaren är närvarande.
Jag susade förbi Poesilabbets blogg och hittade ett intressant inlägg av Moa Franzén. Hon använder avlagda klädhögar ”där det ur varje hög stiger en röst som berättar om den person som burit kläderna”. Hon vill se om det går att beskriva en person enbart utifrån en kropp och dess rörelser, men även utforska röstens relation till försvinnandet.
Jag ser framför mig ett matsalsbord efter en middag. Vilka samtal har förts där? Vilka satt runt bordet? Vad hände? Kan porslinet, matresterna, stolarnas placering, hur servetterna är använda avslöja något om situationen?
Absolut, eller hur? Om inte annat kan du alltid skylla på att klädhögen och det avdukade matbordet är en källa till inspiration, om någon skulle klaga.