I mitt debutantporträtt i Svensk Bokhandels bokkatalog ”Höstens böcker” filosoferar jag kring det här med tomrum. The Void, platsen där ingenting är givet, men allt skrämmande möjligt. När du är ”mellan jobb”, vid nymåne, när cirkeln sluts för att börja ett nytt varv.
Hur förhåller du dig till ditt tomrum? Vågar du stanna där en stund? Kan det vara värt att vila efter en lång resa, innan du ger dig ut igen?
När jag har vilat från skrivandet har jag ägnat mig åt måleri. Jag är rätt säker på att det befruktar mitt skrivande.
”Mitt måleri hade legat och ruvat länge. Jag förstår det nu. Jag släppte fram bild efter bild och målade som i trans. Det fullkomligt exploderade, samtidigt som skrivandet fick vänta – trodde jag.
En dag när jag stod vid mitt staffli i ateljén på Edsvik Konsthall slog det mig: ”Jag målar ju som jag skriver!” Berättandet pågick, även om jag inte skrev en rad. Det är spännande att tomheten ändå kan vara någonting.
I min debutroman ”Mamma kom aldrig hem” finns ett tomrum mellan huvudpersonen Linn och hennes mamma som ständigt försvinner och kommer tillbaka. En ovisshet. Linn fyller det där tomrummet med sina egna tolkningar, sin egen sanning om vad som egentligen händer. På samma sätt hoppas jag att du känner dig fri att läsa in precis vad du vill i det jag berättar, att du fyller tomrummen med ditt. Då blir din och min gemensamma berättelse något unikt, och det är ganska fantastiskt.
Läs mer på MyNewsdesk >>
Romanen ”Mamma kom aldrig hem” släpps den 27 augusti. För recensionsex kontakta info@ordberoende.com