För en tid sedan fick jag ett SMS från en gammal vän som skrev: ”Har du en ‘baksida’ till romanen så man ser ifall man triggas att läsa?”
Jag var på språng och bad att få återkomma, men i själva verket fick jag stora skälvan. Inte hade jag hunnit tänka på någon säljande baksida. De förlag som hade varit konstruktiva i sina refuseringar hade satt mig i arbete. Om jag ville göra ett nytt försök med manuset fanns en del kvar att göra.
Men baksidestext? Jo, det kan vara nyttigt att ”tratta ner” sin historia och försöka vaska fram det viktigaste. Vissa gör det tidigt i skrivprocessen, andra väntar tills berättelsen har låtit sig berättas. Det knepiga är att allt känns så viktigt när man väl sitter där.
Nu börjar jag ändå känna att det är dags att sätta punkt. Den feta damen får gärna börja sjunga snart. Här är den första versionen av en baksidestext till en roman med arbetstiteln ”Bullarna som aldrig blev bakade”. Triggar det?
Fotografen Linn drabbas av en synrubbning och tvingas ta en paus i sin framgångsrika karriär. Efter flera år utomlands återvänder hon till Sverige och flyttar in i sitt barndomshem. Det har stått tomt sedan pappan gick bort, sjutton år tidigare. Mamman försvann tidigt ur Linns liv. Flera gånger. Senaste gången de sågs var på pappans begravning.
En morgon får Linn en bukett gula rosor med hälsningen ”Grattis Linn-min! Mamma”. Ingen adress. Inget telefonnummer. Inga ledtrådar om var mamman finns. Det blir upptakten till Linns sökande efter sanningen om vem hon i själva verket är. Bortträngda minnen kommer till ytan och Linn börjar förstå vad hennes egen ständiga flykt egentligen handlar om.
Linn har inget val. Hon måste söka upp sin mor och ställa de mest obekväma frågorna. Resan går till Portugal och svaren hon får är inte riktigt de hon har förväntat sig.
Bullarna som aldrig blev bakade är en psykologisk roman om behovet av att stanna upp och vända sig om innan man kan gå vidare – på en helt annan väg.
Mig gör din text nyfiken på mera – lycka till med färdigbakandet!
Tusen tack!
Hej AC, Jag skulle ta bort lite grann i det första stycket. Ex Linn tvingas ta en paus i sin framgångsrika karriär. Efter flera år utomlands flyttar hon hem…Mamman försvann tidigt ur Linns liv ta bort det där med begravning och att pappan är död.
Och sen fortsätt…
(ta bort) *egen* ständiga…
Linn väljer att söka upp sin mor… ( hon har ett val?!)
(Och i slutet där ta bort) *helt*… annan väg.
Kanske?!
Ja jäklar, Ulrika. Nu håller jag inte riktigt med om allt, men det är bra att vända och vrida på text. Om jag väljer att ge ut den här historien själv kanske jag ska anlita dig som korrekturläsare? 🙂
gillar ditt inlägg på fb och följde till din blogg, snyggt skrivet, skulle ändå kunna tipsa om att pröva m att sätta sista stycket först ”bullarna som aldrig blev….” för att underlätta de för de där fem första sekunderna som man har på sig när folk står i bokhandeln o botanisera, try it n see if you like it 🙂
Tack Maria! Ingen dum idé. Jag misstänker att det kommer att flyta en del vatten under broarna innan det här är färdigt.
Hej
Fin baksidestext. Blir sugen. Några synpunkter för dig att kontemplera. En del går in i dem du redan fått:
Jag fastnade i meningen ”Senaste gången de sågs var på pappans begravning.” Ta bort den.
Sluta med näst sista stycket. Att lägga det sista först är lysande som förslag.
Tack för input, Leif! 🙂