En blogg jag brukar kika in i då och då är Nattens Bibliotek. I det senaste inlägget tipsas om fem mysiga krogar i Stockholm. Sådant gillar jag. Det är så generöst.
Jag tänkte precis skriva en kommentar och dela med mig av något smultronställe när jag kom att tänka på en krönika av Robert Aschberg för många år sedan. Jag minns inte var jag läste den. Han hade ett favoritställe i Vasastan där det bjöds på helt fantastisk mat och service. Han var alldeles lyrisk, nästan religiös i sin beskrivning av den där krogen, som jag komiskt nog inte minns namnet på heller.
Det jag minns är att han skrev en uppföljare efter en tid. Han ångrade bittert sin tidigare krönika. För vad hände? Han fick stå i kö utanför ”sin” krog. Det var fullsatt, varenda lunch och middag, och han behandlades som vem som helst. Maten var inte lika välsmakande som tidigare, det var ju så stressigt i köket. Och personalen hade inte tid att stå och konversera med gästerna på det där trivsamma sättet, som om man vore den viktigaste gästen de någonsin haft.
Visst vore det skönt att ha åtminstone en gnutta av Robbans självförtroende?
Haha! Som tur är tror jag inte Nattens bibliotek har samma impact på besöksantalet som Aschberg. Jag älskar att få tips och att få tipsa. Världen blir roligare när vi delar med oss.
Stort tack för länkkärlek!
Ja, visst är det härligt. Dessutom, visst är det intressant hur Internet och alla snabba mediakanaler har förändrat även det här flödet? Det har liksom blivit rotation på grejerna. 🙂