Avslut är svårt. Att bryta upp. Säga hejdå, på återseende, fast man vet att man aldrig ses igen. Det är något tryggt med det ständigt pågående, samtidigt som det är förrädiskt.
Jag minns en kollega för många år sedan som såg min utmattning när jag berättade om mina förvaltningsuppdrag och evighetsprojekt. Han sa: ”Du måste ju sätta punkt, göra avslut för att fira. I alla fall så att du kan återhämta dig.”
Jag fattade först ingenting. Kan jag sätta punkt?
Jag övade på det där, att avgränsa och välja bort. Vara stringent och fokuserad. Svårt, men säkert vettigt. Och tråkigt.
Jag tänker på det nu, när jag upptäcker att jag hamnat där igen och hur upprymd jag blir. Av flödet utan slut. Det började med tolv kvadratiska träaskar, och fortsatte med ett panoramalandskap som kan pågå i evighet. Som en roadtrip med full tank som aldrig sinar.
Det optimala vore om motiven kunde hänga i en cylinderformad lokal, tänker jag. Då skulle det verkligen aldrig ta slut, ungefär som livet, trots att du och jag inte är kvar här.
Vi gör våra avtryck. Lämnar spår efter oss. Rätt som det är, är vi borta. Jag erkänner att det gör mig sorgsen. Men även om jag inte kan måla några fler motiv, kan ju andra fortsätta på det jag påbörjat.
: : :
Min idé med det här konstprojektet är att du kan köpa en del, eller flera. Du kan köpa en del och prenumerera på en fortsättning, en ny målning i månaden, och så växer verket i takt med tiden och konstnärens humör. Hör av dig till mig om det låter intressant.
Den 7 – 22 november 2015 ställer jag ut på Karby Gård tillsammans med målarvännerna i Täby konstnärer.