Efter några dagar med förkylning och på lågväxel är jag gravt understimulerad. Vill, men orkar inte riktigt. Tänker på J.D. Salinger som gick bort härom dagen. Författaren till generationsromanen ”Räddaren i nöden” från 1951, publicerade ingenting efter 1965. Århundradets litterära blockering? Han kanske inte hade något mer att berätta, skriver Mats Gellerfelt i SvD, och så kan det ju vara.
Min räddare i nöden är en bok som jag hittade i shopen på Nobelmuseet i Stockholm. ”The Writer’s Block, 786 ideas to Jump-start your imagination”. Fylld av utmaningar, ”spark words”, bilder. Öppnar en sida på måfå. Undrar vad Salingen hade svängt ihop av det här:
”Think of a person you don’t like, and describe what you might say if you had to share an elevator ride together. Then describe what happens when the elevator breaks down. For six hours.”
Tänk om han hade valt att skriva om den där redaktören på The New Yorker som lade till ett komma där det inte skulle vara något. Honom pratade han aldrig med, efter, det, misstaget.
Hur blir din hisshistoria?
Det enda som slår mig är att jag faktiskt trodde att han var död för länge sedan.
Ja, samma här. Kom faktiskt att tänka på en gammal sketch med Martin ”Fingal Olsson, e inte han dö?” Ljung (han lever förresten).