”Allt fler författare talar om att de
inspireras av det hypnagoga tillståndet mellan sömn och vakenhet. Det
som nyss kunnat tolkas som ett tecken på galenskap har nu fått kreativ
status, konstaterar Karin Johannisson.
‘Ofta börjar mina böcker med en syn’, berättade Kerstin Ekman i en intervju nyligen (DN 3/12 2011). ‘De där hypnagoga hallucinationerna kommer ofta mellan sömn och vaka.
Det är ett under. Hur kan man se så tydligt saker som man aldrig sett?'”
Läs artikeln här: Med hallucinationen som kreativt redskap – DN.SE.
Det här påminner om ett av många verktyg som jag använder under mina terapisessioner; visualiseringar. Jag vägleder klienten in i ett avspänt tillstånd där hon kan komma i kontakt med en inre bildvärld. Jag styr inte, jag går bredvid. Beroende på var klienten befinner sig i sin process kan vi inleda visualiseringen på en öppen plats för att ”klättra” uppåt eller neråt. Alla bilder som dyker upp är välkomna. Klienten berättar, jag lyssnar, jag ställer frågor, klienten svarar.
Det här kan vara omtumlande och det är viktigt att klienten känner förtroende för mig. Insikten kan vara ”har jag hela den här världen inom mig? Vad ska jag göra med den? Hur ska jag förvalta detta? Vad vill det säga mig?” Ofta föreslår jag att klienten ska skriva ner sina upplevelser, eller måla. Låta texten eller bilden härbärgera det hela. Det kan bidra till att man förhåller sig till upplevelsen som att det är något man har, inte är. Det är bra.
Mycket intressant! Och så finns det ett namn på det. Själv har jag fått många bra idéer under det hypnagoga tillståndet.