Som skrivarcoach förespråkar jag struktur, disciplin, ordning och reda. ”Kreativitet mår bra av en begränsad yta att springa på”, kan jag slänga ur mig. Men du vet hur det är med skomakarens barn, att de lär kuta omkring barfota. Se bara på min samling av anteckningsböcker för tillfället. Och det finns fler som ligger och dräller omkring överallt i huset, i väskan, på toa.
Jag blir alldeles rusig av att börja skriva i en ny skrivbok, men det finns ingen kontinuitet, ingen plan, ingen tanke på att jag ska skriva färdigt i en bok innan jag får börja i en ny.
För farmor var det en självklarhet att vänta med det färska fikabrödet tills det gamla var uppätet, och när det var så dags hade det också förlorat sin fräschör. Finns något samband med synd, lust, passion? Jag tror det. Är det därför jag protesterar på det här viset?
Det nya året är bara en vecka gammalt. Det känns liksom naturligt att plocka fram en ny, fräsch skrivarbok med blanka blad för nya, stora tankar. Varför nöja sig med en? Hur många skrivarböcker har du?
: : :