Skrivarsafari – en kurs i kursen*

yvonnes flipflopsHar precis kommit hem efter två intensiva veckor med Skrivarsafari, en kurs jag håller på Fridhems folkhögskola sedan fyra somrar tillbaka. Jag brukar uppmana deltagarna att inte berätta vad de jobbar med, just för att kreativiteten och lusten att experimentera med ord inte ska hämmas av vad vi intalar oss att vi är. Vi är ju så mycket mer än det.

Att vara en skrivande människa är också en identitet. Som med alla roller kan det bli besvärligt den dagen vi inte längre kan, vill eller får utöva det vi har identifierat oss med – som att skriva till exempel.

Deltagarna på Skrivarsafari har kommit olika långt i skrivandet. Vissa har inte skrivit en rad, några har ett etablerat författarskap, eller är på god väg. Det är därför jag brukar inleda med högläsning av en fantastisk text, ”Inbjudningen”, för att skapa det tillåtande ”rummet” som är så viktigt om man ska våga tillsammans med andra.

Inbjudningen

Det intresserar mig inte vad du arbetar med.
Jag vill veta vad du trängtar efter, och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas röst.

Det intresserar mig inte hur gammal du är.

Jag vill veta om du vill riskera att se ut som en dåre för kärlekens,
för drömmarnas skull, för äventyret att leva.

Det intresserar mig inte vilka planeter som står i konjunktion till din måne.

Jag vill veta om du har berört det innersta av din sorg, om du har blivit öppnad för livets svek eller har blivit förtorkad och sluten av rädsla för mer smärta.

Jag vill veta om du kan sitta kvar i smärta, min eller din egen, utan att röra dig för att dölja den eller ta bort den.

Jag vill veta om du kan finnas i glädje, min eller din egen; om du kan dansa hängivet och låta extasen fylla dig från fingertopparna till tårna utan att säga åt oss att vara försiktiga, vara realistiska eller att tänka på det begränsade i att vara människa.

Det intresserar mig inte om den historia du berättar för mig är sann.

Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann mot dig själv; om du kan uthärda anklagelsen att svika och inte svika din egen själ.

Jag vill veta om du kan vara trogen och därigenom pålitlig.

Jag vill veta om du kan se skönheten även om den inte är vacker varje dag, och om du kan se att din källa är i Guds närhet.

Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt och mitt, och ändå kunna stå vid sjöns strand och ropa mot silvermånen: ”Ja!”

Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket pengar du har.

Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött, plågad ända in i märgen, och göra vad som behövs för barnen.

Det intresserar mig inte vem du är, hur det kom sig att du hamnade här.
Jag vill veta om du tänker stå mitt i elden tillsammans med mig och inte dra dig undan.

Det intresserar mig inte var eller vad eller tillsammans med vem du har studerat.
Jag vill veta vad det är som bär dig framåt inom dig när allt annat sviktar och försvinner.

Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv; och om du verkligen tycker om ditt eget sällskap under de tomma ögonblicken.

/inspirerad av Oriah Moundain Dreamer, en indianäldste, maj 1994

: : :

* ”Kurs i kursen” är en formulering jag har lånat av Kerstin Elfving som tilldelades PyskosyntesAkademins Margo Russell-stipendium 2012. Jag fick själv stipendiet år 2010, som en uppmuntran för mitt arbete som skrivarpedagog och skrivarcoach. Jag hade ingen aning om då att Skrivarsafari skulle ha en kurs i kursen. När Kerstin berättade om en dröm hon hade haft inför ett seminarium med chefer och ledare inom näringslivet förstod jag. Drömbudskapet –  att skapa en kurs i kursen – blev ett svar på hur hon skulle nå fram och in. Skrivarsafari är inte bara en kurs i kreativt skrivande. Vi ägnar oss också åt personlig utveckling. Kanske en början på en inre resa?

0 reaktioner på ”Skrivarsafari – en kurs i kursen*

Kommentera