Våren 2008 befann jag mig i ett kreativt moratorium. Jag hade arbetat med ett romanprojekt i flera år, men nu hade vi vuxit ifrån varandra. Jag kände mig less på henne, men kunde inte göra slut. En bromskloss, det var vad hon var.
En person som jag litar mycket på konstaterade: ”Men du skriver ju noveller!” ”Ja”, svarade jag, ”men det är ju lustfyllt och roligt och härligt…” ”Man kan säga att du vänsterprasslar alltså?”
Där satt den.
Ungefär samtidigt hade Vulkan lanserat sin print-on-demand-tjänst. I hopp om att ge romanen och vår relation en nytändning samlade jag ihop mina noveller och gav ut dem på Vulkan. Sedan skulle prasslandet vara över, tänkte jag. Titeln blev förstås Vänsterprassel.
Hur gick det? Det är frostigt mellan romanen och mig. Den där förälskelsen finns inte kvar. Jag tror att det är dags att ta adjö för gott för att bereda plats för något nytt. Ja, så får det bli.
Felicia är död. Hejdå, Felicia.
Läs ett smakprov ur Vänsterprassel >>